Detta kanske blir ett långt avsnitt! XDD

I förra kappitlet: Vi hör ett långt och plågsamt skrik bort mot skogen...

---------------------------------------------------------------

- Jaha vem vågar gå in i skogen och leta efter Andreas? frågade Jossan.

- Inte jag iallafall! Jag var ju påväg in, säger Sandra och börjar gå.

- Jaha, du blir det vi tre då, säger jag och tar flickorna i deras händer.

Jag kände att Jossan darrade och hon var säkert rädd också.

- Du behöver inte följa med Jossan, säger jag och ler.

- Är du säker? säger hon och ser lättad ut.

- Ja, jag är helt säker, säger jag. Hon såg faktiskt rädd ut så jag ville vara snäll.

- Åh, tack så hemsk mycket! Jag är väldigt mörkrädd, säger hon och omfamnar mig.

Lisa tittar avundsjukt på henne. Men sen hände något som jag inte trodde

skulle hända. Jossan pussade mig. Fast på kinden. Jag blev röd i ansiktet.

Det såg ut som att Lisa skulle bryta ihop av tårar och ilska. Fast jag undrar

varför. Jossan tittar på mig snällt och går sen iväg.

- Undra vad det där handlade om, säger jag och tittar på Lisa.

Lisa är helt tyst. Hon säger inte ett knyst. Hon andas knappt. Nu börjar jag

bli riktigt rädd.

- Hallå Lisa? säger jag och vinkar med handen framför hennes ansikte.

- Vad, får man inte vara lite tyst när man går in i en skog fullt av älgar? skriker

Lisa till. Hon skrämmer mig ibland faktiskt.

- Jo, såklart man får men du kan ju svara på min fråga, säger jag.

Vi gick längre och längre in i skogen men vi hittade inte Andreas men plötsligt:

- Hörru Valentine, kom och titta! ropar Lisa.

- Vad är det? frågar jag och tittar undrande på henne.

-Det är Andreas keps, säger hon och tar upp den.

Den är täckt med jord och smuts. Men det är något rött på den också.

- Vad är det där röda? frågar jag och tittar på den lilla röda pricken.

Lisa luktar på det och ser lite rädd ut och utbrister: Blod....

- B-blod? säger jag och sväljer en stor mängd med saliv.

- Men vart kan då Andreas vara, säger Lisa och tänker.

Precis då svischar något förbi oss jättesnabbt så jag och Lisa faller omkull.

- Wow, vad var det där? säger Lisa och ser fascinerad ut.

- Jag vet inte, men vi måste följa efter den! säger jag och börjar gå tillbaka.

Vi kom tillbaka till panteträdet men det står ingen där.

- Vi måste ju varna Andreas föräldrar om att han är borta! säger Lisa.

Vi börjar gå hem till Andreas. Vi kom fram till hus nr 37 och ringde på.

Andreas mamma öppnade.

- Men hej Valentine och Lisa! Vad vill ni då? säger hon och ler.

- Jo vi har dåliga nyheter, säger jag. Andreas är borta!

- Det kan inte vara möjligt, säger Andreas mamma. Han sitter ju här inne.

- Nej, han var med på pantegömme! säger Lisa och tittar in i huset.

- Andreas! Kom ut, dina vänner är här! ropar hans mamma och Andreas kommer.

Han ser sjuk ut och då menar jag febersjuk ut. Han är blek i ansiktet.

- Vart var du? undrar Lisa och korsar armarna.

- Jag var tvungen att göra en grej, säger han och tittar konstigt på mig.

- Ja, okej tack för oss, säger Lisa och smäller igen dörren.

Vi springer hem till mig och säger att Lisa ska sova över här.

- Men vad kul, är ni ihop? Vad gulligt! säger mamma med en bebis röst.

- Nej mamma, säger jag med hotande röst. Kan du bädda åt oss?

- Javisst ja, förlåt! Jag gör det med en gång! säger mamma.
- Men ni "är" ett kärleks par ju, säger mamma och flörtar lite.

Lisa himlar med ögonen och vi tänker samma sak: Föräldrar -.-

Jag och Lisa går upp till mitt rum och sätter oss vi datorn. Lisa får en och jag

får en. Vi loggar in på facebook och skriver lite om vad som har hänt.

Lisa får genast typ 25 kommentarer som t.ex: OMG, vad läskigt ówò!!

Jag får bara typ 3 som t.ex: Jävla lögnare! Sånt händer inte på riktigt.

Vi satt framför datorn i typ 2 timmar och sen kom mamma in och sa att klockan

var fem över elva och att vi skulle sova...

Vad tyckte ni om denna delen?

KOOOOOOOOOOMENTERA!! XOXO

Hellujj! Jag hade tänkt att jag skulle börja med en ny novell!

Här kmr den: Vampyrens Hus!

Hej, jag heter Valentine och jag bor i utkanten av Stockholm.

Jag är 13 år gammal och gillar att vara ute! Nu kan vi

börja själva historien:

----------------------------------------------------

- 123 panta Daniel bakom det röda huset! ropar Sandra vid panteträdet.

"FAAAN" hör man Daniel ropa från sitt gömställe.
 - Du fuskade! Du såg att jag sprang dit eller hur! säger han och tittar

ilsket på Sandra som att han skulle slå henne.

- Jävlig dålig förlorare du är, säger hon och skrattar retfullt.

Daniel går där ifrån. Jag kan verkligen hålla med om att han är en dålig

förlorare. Han bara ljuger om att man fuskar eller ngt liknande.

Precis då springer Lisa fram.

- 123 panta mig själv! säger hon medans hon nuddar panteträdet.

- Där hade du tur, men jag tar dig nästa gång, säger Sandra.

Jag sitter bakom en buske lite längre bort. Ganska bra gömställe men

Sandra äger på att hitta andra.

- 123 panta Valentine bakom en buske, ropar hon och tittar bort mot

mitt gömställe. Jag kommer fram.

- Hah, jag visste att du var där! säger Sandra och skrattar igen.

- Nu är det bara Jossan kvar, säger Lisa och spanar.

- Du det är jag som letar, säger Sandra och ställer sig framför Lisa.

Sen kommer Jossan/Josefine och pantar rös.

- Äh, detta är orättvist! säger Sandra och ser arg ut.

Hon säger att Daniel är en dålig förlorare. Hon är ju typ likadan.

- Jag går in ni fuskar! säger hon och börjar gå med raska steg.

- Men vänta lite, säger jag och ser orolig ut.

- Vadå, säger Jossan.

- Vi var inte bara 5 stycken som var med på pantegömme, säger jag.

- N-nej, hurså! säger Lisa och darrar en aning.

Sandra stannar upp i sin "vandring" och säger: Vart är Andreas?

AAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!!!

Vi hör ett långt och plågsamt skrik bort mot skogen.....

Var den bra? Ska nog göra en fortsättning nu med en gång XDD