Hej ni har kanske sätt den nya designen! Vad tyckte ni? (: ♥

Hoppas att ni gillade den! Jag älskade den så jäfla mke! <3

Miooh kmr nog att göra våra headers i fortsättningen xP

Hah, hur som helst! Kommentera gärna!   

Faan vilka grymma smileysar det finns! XD 

Hejhej söta små läsare!♥ Nu är den nya designen uppe! Jag blev nyss klar med den. Hoppas ni gillar den! Och jag hoppas att Lisa och Win också gillar den ;)

Förlåt för att jag har varit urusel på att blogga på den här bloggen, jag ska verkligen försöka bättra mig.

Kram Miozz;*

Yaaaay, nu har jag fått två nya godingar till kompisar :3

Hah, vi pratar i mun på varandra hela tiden typ XDD

Men mina små hjärtan   

Hur ska det gå nu då! Nu blir våran date misslyckad utan Lisas försök....

------------------------------------------------------------

- Om ni inte har pengar så blir det ingen mat, säger killen och suckar.

- Men snälla, vi gör vad som helst, säger Jossan.

- Vad som helst? säger killen och tittar på Jossan.

- Ja, ditt pucko jag trodde att jag hade sagt det, säger Jossan och skakar

på huvudet och ler lite hånfullt.

- Då har jag ett förslag, säger killen och ler elakt.

- Och vad är det! Det får inte vara något taskigt, säger jag och blänger på honom.

- Din tjej..säger han och ler igen.

- Hon heter Josefine! säger jag argt.

- K-bry! "Josefine" du måste kyssa mig i 10 sekunder, säger han och putar fånigt

med läpparna och ler hånfullt.

- Okej, jag gör det! säger Jossan och tittar på mig. Jag tittar tillbaka.

- Förlåt Valentine, hoppas att det är ok för dig, säger hon och går fram till killen.

De kysser varandra och jag tittar inte. Jag hör alla andra som säger: AAAWWW!

Det gick mer än 10 sekunder. De kysstes fortfarande.

- Hallå Jossan!!! ropar jag och ser orolig ut.

De slutar. Jossan tittar på killen. Hon ser arg ut.

- Ska vi få vår pasta carbonara eller? säger hon och blänger på honom.

- Ja, här har ni er mat! säger han och räcker över maten.

- Varför gjorde ni det så länge, säger jag när vi sitter vid ett bord.

- Jag kunde inte hjälpa det, han höll fast mig, säger hon och ser ledsen ut.

- Varför ser du så ledsen ut? säger jag och tar henne i handen.

- Äsch, det är bara det att jag inte skulle ha gjort det, säger hon.

- Undra varför vi inte bara gick hem och hämtade pengar, säger jag och tog lite pasta.

Vi sitter tysta resten av måltiden. Plötsligt kommer en kille fram till oss och säger:

Eyy, var inte du den där killens tjej?

- Nej, det var bara för att vi skulle få mat! säger Jossan och tar lite av sin mat.

- Sure, säger han och går bort till disken.

Plötsligt hör vi något...en massa skrik och ett elakt vrål....

Hur var denna delen då! Jag vet den var också lite tråkig men jag var ju tvungen

att skriva hur det gick på dejten! Men aja vi ses göllishar!

PössiLössi ♥

Vi satt framför datorn typ i 2 timmar och sen kom mamma in och sa att

klockan var fem över elva och att vi skulle sova...

---------------------------------------------------------------

Jag och Lisa gick och borstade tänderna. Det skvätte tandkräm överallt.

Jag och Lisa skrattade och det var ingen bra idé för ni kan gissa vad som

hände. Jag och Lisa råkade spotta ut vår tandkräm på golvet så mamma

fick gå och torka upp det. Mamma såg arg ut och hon hade en blick som sa

"Gå och lägg er nu! Jag är trött." Vi lydde och gick till sängs. Först låg

vi och fnissade en massa, sen så började vi prata om blodet på kepsen och

det som bara svischade förbi oss. Jag rös när jag tänkte på det.

- Vad tror du hade hänt med Andreas? sa plötsligt Lisa.

- Jag vet inte, men det där med blodet på kepsen...han kanske bara hade

fått något sår och sen så kanske han tappade kepsen så att det droppade

blod på den, sa jag och tände min sänglampa.

Jag hoppade till. Det var något som lät, gång på gång på gång.

- Vad är du så rädd för, undrar Lisa. Det är ju din mobil som ringer.

Jag såg lättad ut och svarade: Hallå, det är Valentine!

Jossan: Hej det är Jossan!

Jag: Varför ringer du?

Jossan: Ville bara tacka dig för igår, det var snällt det du gjorde :)

Jag: Äh, det var så lite! Men du har ju redan tackat mig, det måste ha

varit något mer du ville!

Jossan: Ja, jo faktiskt. Ehhmmm jag undrar om du ville gå ut med mig någon gång?

Jag: Hmmm, ja okej! Låter shysst!

Jossan: Okej, men då menar jag som ett par! Inte ute med polaren direkt...

Jag: Jo, jag vet! Det är därför jag vill!

Jossan: Okej, vi ses imorgon! Hejdå!

Jag: Hejdå!

Jag la på luren.

- Vad var det där om? säger Lisa och ser svartsjuk ut.

- Hon sa bara tack för det igår och en grej till, sa jag och log.

- Vad var den andra grejen då? säger Lisa och tittar på mig.

- Hon undrade om vi kunde gå ut någon gång, säger jag.

- Som polare eller som ett par? säger Lisa och ser ännu mera svartsjuk ut.

- Som ett par, och jag sa faktiskt ja! säger jag och vänder mig om i sängen.

Jag släcker lampan och ignorerar allt som Lisa säger just nu.

Jag drömde om det som hade hänt igår. Blodet på kepsen och hur Sandra var

en dålig förlorare hon också, och pussen. Jossan pussade mig. Men jag

visste att Lisa var avundsjuk. Jag vet att hon kommer att sabba för

mig och Jossan. Hon kommer att sabba min chans totalt. Hon är sån.

Telefonen ringde igen. Den väckte Lisa. Hon såg irriterad ut. Jag

svarade: Hej Jossan! Hur mår du? (Jag hade sätt hennes nummer)

Jossan: Jo, jag mår jättebra! Är du själv i det rum du är i nu för detta

vill jag bara berätta för dig!

Jag: Nej jag är inte själv just nu! Jag ska säga till henne att gå!

Jossan: Henne? Vem?

Jag: Lisa! Hon sov över hos mig! Vad är det med det?

Jossan: Äh inget! Föresten så var det inget! Hejdå!!

Hon la på. Konstigt. Blev hon avundsjuk hon också?

- Var det Jossan eller? undrar Lisa kallt.

- Nej, vet du vad? Jag vill inte ens veta! säger hon och går ut genom rummet.

Tjejer är helt knäppa! De blir avundsjuka hela tiden typ. Jag fixade

i ordning mig. Jag tog på mig min vita T-shirt och en svart väst +

svarta shorts och fixade till frisyren lite grann! När jag kom ner stirrade

mamma argt på mig.

- Vad? undrade jag och såg alldeles förvånad ut.

- Lisa kom ner hit gråtandes, hon tog på sig skorna och jackan och gick

sin väg! Har du något med detta o göra? säger mamma och ser anklagande på mig.

- Nej, jag har inget att göra med detta! Jag fattade inte ens varför hon

gick! säger jag och går ner och ställer mig framför mamma.

- Men vänta nu lite! säger mamma och ser nyfiken ut. Varför har du klätt upp dig?

- Äh inget, ska bara träffa kompisarna vi bestämde ett tema! säger jag.

- Så det är ingen tjej? säger mamma och ser ännu mer nyfiken ut.

- Åh, vad du är jobbig, säger jag och tar på mig mina vita converse och gick.

Jossan väntade redan utanför mitt hus! Wow, hon var så fin. Hon hade

en vit kort sommarklänning och små svarta klackskor och lite smink.

- H-hej, säger jag som förtrollad av hennes utséende.

- Hej? Vad stirrar du på? säger Jossan och skrattar lite.

- Inget, inget! Du är bara så fin, säger jag och ler.

- Man tackar! Du är också fin, säger hon och rodnar.

- Ska vi gå till Café Italiano? undrar Jossan.

- Javisst! säger jag och tar henne i handen. Hon lutar huvudet mot min

axel som om vi var ett "riktigt" par. Hennes ögon ler.

Vi går bort mot Café Italiano och bestämmer oss för att ta varsin

pasta carbonara.

- Hejsan! säger killen i kiosken och ler lite.

- Hej, vi skulle vilja ha två pasta carbonara, säger Jossan.

- Okej, det blir 359 tack, säger killen och försöker spela cool inför Jossan.

- Åhnej, säger jag.

- Vad är det, undrar Jossan oroligt.

- Jag har glömt plånboken! säger jag.

Hur ska det gå nu då! Nu blir våran date misslyckad utan Lisas försök....

Hur var denna delen? Jag vet att den blev lite tråkig, men jag kom inte

på någonting! Men nu ska jag berätta en annan grej! Jag är med och tävlar

om en Iphone 4S! Ska bevisa att jag är med och tävlar med en bild:

Ni ser! Det blir 4 vinnare och hoppas att jag blir en av de!!!!!!!!!!!!!!!

Detta kanske blir ett långt avsnitt! XDD

I förra kappitlet: Vi hör ett långt och plågsamt skrik bort mot skogen...

---------------------------------------------------------------

- Jaha vem vågar gå in i skogen och leta efter Andreas? frågade Jossan.

- Inte jag iallafall! Jag var ju påväg in, säger Sandra och börjar gå.

- Jaha, du blir det vi tre då, säger jag och tar flickorna i deras händer.

Jag kände att Jossan darrade och hon var säkert rädd också.

- Du behöver inte följa med Jossan, säger jag och ler.

- Är du säker? säger hon och ser lättad ut.

- Ja, jag är helt säker, säger jag. Hon såg faktiskt rädd ut så jag ville vara snäll.

- Åh, tack så hemsk mycket! Jag är väldigt mörkrädd, säger hon och omfamnar mig.

Lisa tittar avundsjukt på henne. Men sen hände något som jag inte trodde

skulle hända. Jossan pussade mig. Fast på kinden. Jag blev röd i ansiktet.

Det såg ut som att Lisa skulle bryta ihop av tårar och ilska. Fast jag undrar

varför. Jossan tittar på mig snällt och går sen iväg.

- Undra vad det där handlade om, säger jag och tittar på Lisa.

Lisa är helt tyst. Hon säger inte ett knyst. Hon andas knappt. Nu börjar jag

bli riktigt rädd.

- Hallå Lisa? säger jag och vinkar med handen framför hennes ansikte.

- Vad, får man inte vara lite tyst när man går in i en skog fullt av älgar? skriker

Lisa till. Hon skrämmer mig ibland faktiskt.

- Jo, såklart man får men du kan ju svara på min fråga, säger jag.

Vi gick längre och längre in i skogen men vi hittade inte Andreas men plötsligt:

- Hörru Valentine, kom och titta! ropar Lisa.

- Vad är det? frågar jag och tittar undrande på henne.

-Det är Andreas keps, säger hon och tar upp den.

Den är täckt med jord och smuts. Men det är något rött på den också.

- Vad är det där röda? frågar jag och tittar på den lilla röda pricken.

Lisa luktar på det och ser lite rädd ut och utbrister: Blod....

- B-blod? säger jag och sväljer en stor mängd med saliv.

- Men vart kan då Andreas vara, säger Lisa och tänker.

Precis då svischar något förbi oss jättesnabbt så jag och Lisa faller omkull.

- Wow, vad var det där? säger Lisa och ser fascinerad ut.

- Jag vet inte, men vi måste följa efter den! säger jag och börjar gå tillbaka.

Vi kom tillbaka till panteträdet men det står ingen där.

- Vi måste ju varna Andreas föräldrar om att han är borta! säger Lisa.

Vi börjar gå hem till Andreas. Vi kom fram till hus nr 37 och ringde på.

Andreas mamma öppnade.

- Men hej Valentine och Lisa! Vad vill ni då? säger hon och ler.

- Jo vi har dåliga nyheter, säger jag. Andreas är borta!

- Det kan inte vara möjligt, säger Andreas mamma. Han sitter ju här inne.

- Nej, han var med på pantegömme! säger Lisa och tittar in i huset.

- Andreas! Kom ut, dina vänner är här! ropar hans mamma och Andreas kommer.

Han ser sjuk ut och då menar jag febersjuk ut. Han är blek i ansiktet.

- Vart var du? undrar Lisa och korsar armarna.

- Jag var tvungen att göra en grej, säger han och tittar konstigt på mig.

- Ja, okej tack för oss, säger Lisa och smäller igen dörren.

Vi springer hem till mig och säger att Lisa ska sova över här.

- Men vad kul, är ni ihop? Vad gulligt! säger mamma med en bebis röst.

- Nej mamma, säger jag med hotande röst. Kan du bädda åt oss?

- Javisst ja, förlåt! Jag gör det med en gång! säger mamma.
- Men ni "är" ett kärleks par ju, säger mamma och flörtar lite.

Lisa himlar med ögonen och vi tänker samma sak: Föräldrar -.-

Jag och Lisa går upp till mitt rum och sätter oss vi datorn. Lisa får en och jag

får en. Vi loggar in på facebook och skriver lite om vad som har hänt.

Lisa får genast typ 25 kommentarer som t.ex: OMG, vad läskigt ówò!!

Jag får bara typ 3 som t.ex: Jävla lögnare! Sånt händer inte på riktigt.

Vi satt framför datorn i typ 2 timmar och sen kom mamma in och sa att klockan

var fem över elva och att vi skulle sova...

Vad tyckte ni om denna delen?

KOOOOOOOOOOMENTERA!! XOXO

Hellujj! Jag hade tänkt att jag skulle börja med en ny novell!

Här kmr den: Vampyrens Hus!

Hej, jag heter Valentine och jag bor i utkanten av Stockholm.

Jag är 13 år gammal och gillar att vara ute! Nu kan vi

börja själva historien:

----------------------------------------------------

- 123 panta Daniel bakom det röda huset! ropar Sandra vid panteträdet.

"FAAAN" hör man Daniel ropa från sitt gömställe.
 - Du fuskade! Du såg att jag sprang dit eller hur! säger han och tittar

ilsket på Sandra som att han skulle slå henne.

- Jävlig dålig förlorare du är, säger hon och skrattar retfullt.

Daniel går där ifrån. Jag kan verkligen hålla med om att han är en dålig

förlorare. Han bara ljuger om att man fuskar eller ngt liknande.

Precis då springer Lisa fram.

- 123 panta mig själv! säger hon medans hon nuddar panteträdet.

- Där hade du tur, men jag tar dig nästa gång, säger Sandra.

Jag sitter bakom en buske lite längre bort. Ganska bra gömställe men

Sandra äger på att hitta andra.

- 123 panta Valentine bakom en buske, ropar hon och tittar bort mot

mitt gömställe. Jag kommer fram.

- Hah, jag visste att du var där! säger Sandra och skrattar igen.

- Nu är det bara Jossan kvar, säger Lisa och spanar.

- Du det är jag som letar, säger Sandra och ställer sig framför Lisa.

Sen kommer Jossan/Josefine och pantar rös.

- Äh, detta är orättvist! säger Sandra och ser arg ut.

Hon säger att Daniel är en dålig förlorare. Hon är ju typ likadan.

- Jag går in ni fuskar! säger hon och börjar gå med raska steg.

- Men vänta lite, säger jag och ser orolig ut.

- Vadå, säger Jossan.

- Vi var inte bara 5 stycken som var med på pantegömme, säger jag.

- N-nej, hurså! säger Lisa och darrar en aning.

Sandra stannar upp i sin "vandring" och säger: Vart är Andreas?

AAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!!!

Vi hör ett långt och plågsamt skrik bort mot skogen.....

Var den bra? Ska nog göra en fortsättning nu med en gång XDD

Azzå jag tkr nästan att inget namn är

särskilt knäppt egentligen men ett sånt

här namn tkr jag är knäppt: BöjsIBlajan

Haha, jätte fail jueh! :)))))

Älskar den där söta o charmiga bilden x))

Såååååå sweeeeeeeeeeeeeeeeet